Klaras Ängar


Om oss

Historik

Första stugan i Kortedala byggdes i slutet av 1700-talet. Snart hade tjogtalet stugor funnit sin plats i Dalen mellan knotorna. Så förblev det fram till 1950-talet då miljonprogrammet genomfördes då de gamla torpen fick ge plats åt hyreshus och villor av olika slag.
Invanda grusvägar och stigar ersattes med gator och torg namngivna efter almanackan och snart fick Kortedala tusentals nya invånare och en ungdomsgeneration som påstod sig bo i Short Valley.
När stadsdelens växtvärk i mitten av 1980-talet klingat av infann sig åter en längtan efter egen stuga. Ett dussin kvinnor och män gjorde då gemensam sak och bildade Arbetsgruppen för koloniträdgårdar i Kortedala.

Gruppens mål var att förverkliga denna längtan om egen stuga och området man siktat in sig på var en sly- och björnbärsbevuxen skogsglänta väster om Gregorianska gatan, som i folkmun kallades Kajsas ängar.
venska kyrkan ägde området och för att visa allvaret i sin önskan att kunna nyttja marken beslöt Arbetsgruppen 1986 att bilda Föreningen Kajsas Ängar.
Sen uppvaktade man Göteborgs kommunpolitiker, som nappade på förslaget. Det tog dock fem år av förhandlingar mellan kyrka och kommun, analys och planering innan Göteborgs kommun förvärvat marken, färdigplanerat för området och avsatt pengar till projektet. Men, på hösten 1991 var projekteringen i full gång och på vårvintern 1992 var Kajsas ängar klar för byggnation.

Tjälen hann knappt gå ur marken innan de mest otåliga medlemmarna satt igång med stugbygget medan andra höll på att schakta sin tomt. Men snart avlöste taklagsfesterna varann och stugor olika i form och färg men lika i mått stod färdigbyggda.

  På hösten 1992 beslöt Göteborgs Stad att området skulle heta Klaras Ängar! Något ögonbryn höjdes i förundran, men namnbytet kändes logiskt varför föreningen på årsmötet 1993 enhälligt beslöt byta namn till Kolonistugeföreningen Klaras Ängar.
På så sätt anpassade man sig till gatunamnet och tog tillfället i akt att hedra Klara Mossberg, den person som sist bodde på platsen. På 1960-talet revs hennes torp och idag finns bara stengrunden kvar.
Efter några år i fåtal har Kolonistugeföreningen Klaras Ängar märkt en markant ökning av intresserade, som också vill ha en egen stuga.
Och vi som idag har stuga på Kortedalas ljuvligaste plats kan bara instämma i det som många besökare uttrycker: — Här är verkligen ett litet paradis.

Sidor: |Historik | karta| Google map